Kära vänner En sen oktoberkväll kom jag efter lång resa fram till Abrigo. Jag vandrade långsamt ner genom parken och gladde mig som alltid åt alla träd, alla dofter, alla ljud. Barnen sov sedan länge men några kvinnor satt och pratade på en parkbänk och sprang mig till mötes. Några kände jag från mitt förra […]

Vi träffas under eftermiddagens sovstund. I rummet intill sover 32 barn till stilla klassisk minut som hörs genom dörren. Vi är samlade med förskolans föreståndare Amanda och två av barnens mammor; Ingrid och Laura, för att tala om de ”annorlunda barnen” och om ett nytt projekt för Abrigo. Ingrid känner vi sedan länge, hennes äldsta

Om jag har familj? Nej, de är döda. Jo, jag har en halvsyster. Hon uppfostrades av sin farmor. Jag har aldrig träffat henne, men jag tror att hon bor i södra Brasilien. Min mamma lämnade mig till mormor och morfar när jag var nyfödd. Mormor berättade att mamma besökte mig några gånger. Men det kommer

en viktig del av vår historia och framtid ”Ja,” skrattar Neya, ”nog är jag en del av Abrigos historia sedan 1997. Då var jag 23 år, och väntade mitt tredje barn. Jag är född i Estrada da Posse en 30 km härifrån, där stads-bebyggelse går över i landsbygd. Inte precis någon jordbruksmark, torrt och sandigt

Men Ingrid, är du här! Jag ser henne i köket bara någon timma efter att jag anlänt till Abrigo.  Minns du  mig? säger hon undrande. Jag minns henne, varje detalj av våra samtal under de två månader hon bodde på Abrigo. Jag minns känslan av total vanmakt och vrede när socialtjänsten i landsortskommunen 5 mil

Hettan är bedövande. Sedan drygt fyra veckor har temperaturen dagligen passerat 40 grader. Skolorna hålls stängda på grund av hettan, och det mesta går på halv fart. Men inte på Abrigo – för här kan barnen leka bland bananplantor som ger svalka och springa under en provisorisk dusch, som består av en vattenslang upphängd i ett

Jag minns den heta anuarieftermiddagen förra året. Och telefonsamtalet från tingsrätten. Man jobbade med ett fall. En mamma hade anmält sin man för övergrepp på parets fem-åriga dotter. En läkarundersökning hade gjorts, men inte visat några spår. Men nu skulle en undersökning göras. Den skulle ta tid. Kunde vi ta emot mamman och dottern? Polisen

Jag minns den heta anuarieftermiddagen förra året. Och telefonsamtalet från tingsrätten. Man jobbade med ett fall. En mamma hade anmält sin man för övergrepp på parets fem-åriga dotter. En läkarundersökning hade gjorts, men inte visat några spår. Nu skulle en undersökning göras. Den skulle ta tid. Kunde vi ta emot mamman och dottern? Polisen körde

När jag föddes bodde min mamma hos mormor i en kåk i favelan Senador Correia i Rios östra utkanter. Min mamma hade redan två pojkar med olika män, och så föddes jag dotter till en tredje pappa, som sedan stack. Stämningen var dålig, och mormor var sträng och mycket vidskeplig så när jag föddes som

Jag ser Maria Lúcia när hon tar sig ner efter gatan till Abrigo. Det går långsamt, vänster fot släpar och den förlamade vänsterarmen hålla hon med hjälp av den högra. Så har jag sett henne under 33 år, en söndag per månad, ta sig till Abrigo. Hon är klädd i romsk dräkt, något hon i